Då var det dags för sjukhusbesök igen, men jag ska börja att berätta från början.
Idag började vinterträningen, riktigt köttigt morgonpass med 3*500 på 7.00, 5*300 på 4.30 och massa annat skit som totalt blev 7 500 m.
Efter det stressade jag till vår försäkrings-koordinator för det var vajsing med min försäkring och min röntgen jag tog i september. Hade förmodligen att göra med att jag på ett ställe hette Anna Maria Nilsson, ett annat Anna M Nilsson och ett tredje Frida Nisson. Inte rätt någonstans alltså. Det löste sig tror jag och då sprang jag vidare till styrketräningen.
Ja, det började riktigt bra, jag och Jonna var superstarka både i knäböj och "liggande hantelpress". Jonna var lika stark som basketlaget som var där samtidigt! Men när superkvinnan hade en ynka rep kvar så gick det lite snett, och ena hanteln hamnade på hennes ögonbryn. Jag var den som vaktade, men hade inte en chans att fånga hanteln för allt gick så snabbt. Blod överallt och en ledsen Jonna.
På akuten lite senare försökte vi komma ihåg händelseförloppet, men det enda jag minns är blod, att Jonna vänder sig på golvet, tränaren som sitter på ett löpband och äter lunch men sen kommer springande med en handduk, jag som skriker ordrar åt folk (på svenska eller engelska - ingen vet) och sen ännu mer blod. Stackars lilla fina Jonna!
På akuten höll jag handen, jag klarade det uppdraget fint under de två sprutorna i ögonbrynet samt tills doktorn började sy. Sen gav jag lite diskret Jonnas hand till den trainer som var med oss, jag höll nämligen på att svimma - haha! Så jävla töntig jag är! 15 stygn klarade Jonna galant - medan jag satt med huvudet mellan knäna på en stol ett par meter ifrån och sa saker som "bra, du är så duktig". Haha, vilket kaos!
När vi kom tillbaks till skolan slängde jag i mig en snabb lunch och simmade sen ett sprintpass - Jonna var saknad!!!
En sak till förresten, när doktorn tog bort plåstret från Jonnas panna så lutade jag mig över och kollade och sa med en snäll röst något i stil med "men det där ser ju riktigt fint ut, bara ett litet hack!", när jag i själva verket tänkte "HERREJÄVLAR VILKET DJUPT JACK!"...
Stackars, stackars Jonna. Här kan ni se på'na: http://jonnanyback.blogg.se/
Tack Frida för att du var med Jonna och hjälpte och stöttade henne under hennes akutbehandling, sjukhusbesök är verkligen inte hennes starka sida!!! (det kanske märktes. Det känns lite jobbigt att inte kunna vara nära själv när något sån´t här händer. Det gick ju riktigt bra iaf, kunde varit mkt värre. Vi är mkt glada att du fanns där. TAck och en riktigt GOD JUL till dig.
SvaraRaderaBTW Härligt jobbat att fixa första terminen så galant.
Kram May-Len Nybäck
Inga problem alls! Jag var som sagt inte jättebra på att hålla Jonnas hand när det skulle sys, men men... :) Jag är glad att få lära känna er superdotter :)
SvaraRaderaGod Jul till er också! :)