Det är som man kanske kan säga början på slutet nu. I helgen simmade vi vårt sista dual meet och då blev vi seniors tackade och fick presenter och blommor och kramar och tårar av tränarna och de andra simmarna. Det var rätt sorgligt, hade ändå tänkt att jag har oftast ett hjärta av sten när det kommer till sånt, grät t.ex. inte när jag slutade nian eller tog studenten, men när jag åkte hem från träningen i lördags morse för att äta frukost så brast det helt och jag bara fulgrät i kanske en timme. Börjar förstå att det faktiskt snart är slut på det här äventyret och hur skönt det än känns så är det såklart rätt jobbigt också.
Simningen gick okej, hade som mål att vinna alla mina 100 fjärilslopp den här säsongen, men gjorde en taskig målgång i lördags så jag pajade det när det verkligen gällde. Ms Almost kände jag mig som, ingen ny känsla. Jag blev superarg, men tränarna var schyssta och vi vann ändå hela tävlingen så det var väl okej ändå. Efter tävlingen hade vi BBQ med laget och det var faktiskt väldigt mysigt och bra, mitt lag är inte så tokigt trots allt :)
Imorse (måndag) kändes det dock väldigt konstigt att simma igen, jag och Iwona kände oss liksom lurade på något sätt, att först bli avtackade och sen vara tvungna att simma igen... Så för oss var det en tuff dag i poolen, men det är nog bättre redan imorgon! På onsdag börjar vi toppa på riktigt och det ska bli så kul, jag känner mig redo nu.
Igår var det förresten Super Bowl och det var en riktigt kul match! Dessutom har vi pratat mycket om reklamfilmerna i min Consumer Behavior klass så det var extra kul att se dem i år :)
High five med alla i laget
Seniors med våra fina tavlor
Laura, jag och min rumskompis Sahra
Coach Lara och jag som grinar
Kramar Coach Kyle och Coach Manny ser lite ledsen ut..
Ännu mer gråt när jag kramar Sahra
Lagkappsdags
Seniors. Jag har världens skönaste men fulaste badtofflor ;)