Nu känns det att jag är inne på mitt sista år. Det är kämpigt alltså. Läser 5 svåra kurser parallellt och jag tränar bättre än någonsin, och det tar på krafterna. Igår spenderade jag 14 timmar på campus, kom hem, gjorde det jag behövde, åt en andra middag (!) gick och la mig och fick sova i 5 timmar och 30 minuter, alldeles för lite. Nu har jag varit på campus i 8 timmar och inte haft lektion än, för de börjar nu, 3 härliga timmar. Hade styrketräning, sen simning, sen möte med Lara. Sen fick jag äntligen käka frukost och efter det satte jag mig i biblioteket och pluggade och nu som sagt lektion.
Det har varit en rätt seg start på den här terminen, hade ju inget i skolan först och sen kom plötsligt allt och det känns som allt gått rätt dåligt. Men jag har redan tagit mig i kragen och jag kommer fixa det här. Det är ändå en konstig känsla att få godkänt i kurserna plötsligt känns som acceptabelt... Att lyckas få A kommer bli svårt inser jag, men som sagt ska jag försöka. Dagarna då jag hade tid att åka hem och sova lite, se något avsnitt av någon serie osv, är förbi... Nu måste jag plugga varje minut.
I helgen skulle jag ju pluggat mycket, men i söndags började jag kolla på valvakan och jag kunde inte slita mig från det, satt och försökte förstå vad som hände. KAN INTE FATTA hur man kan rösta på SD. Inte för att det går att jämföra mig med en krigsflykting, men jag är ju i ett annat land än mitt hemland nu, och vad gör jag? Jo jag åker till IKEA så fort jag får chansen, lagar och äter svensk mat, sätter upp julstjärnor, tvingar min rumskompis att smaka Wasa-knäcke med Kalles Kaviar och jag umgås hellre med svenskarna i området än amerikanerna, åker flera mil för att få prata lite svenska och ha något gemensamt. Vad jag menar är att jag FATTAR att det är svårt att vara i ett nytt land med ny kultur och smälta in och trivas. Och jag kan inte föreställa mig hur det måste kännas att vara tvingad att leva i ett annat land. Skulle det bli krig i Sverige och jag skulle vara tvingad att leva i USA så skulle jag nog inte tycka det var så jävla kul om folk var sura på mig för att jag håller kvar i mina traditioner och helst umgås med människor från samma ställe. Det känns i alla fall konstigt att man omges av 13% människor med så konstiga och rasistiska åsikter.
Okej, det där var en liten tanke som egentligen inte hör hemma på bloggen men man måste tömma hjärnan ibland.
Resten av veckan kommer bli körig, ska plugga som aldrig förr och försöka göra bra och genomtänkta saker. Min enda paus är när jag äter middag och kollar på Paradise Hotel. Snacka om att kunna stänga av hjärnan, så skönt.
Förresten gick mötet med Lara bra, dock sa hon att jag måste försöka se lite gladare ut... Hon sa att det är väldigt lätt att se vad jag är på för humör, men eftersom jag är kapten så måste jag vara noga med att låtsas vara glad och positiv de dåliga dagarna och verkligen visa att jag är glad de bra dagarna. Har tydligen mer inflytande på andra än jag tror...