Jajamensan! Nu drar vi igång en ny vecka! Jag glömmer snabbt att det var svårt att kliva upp imorse, för nu känns det redan bättre. Det kommer bli en köttig vecka till, men jag klarade av förra veckan (med fem prov, två inlämningar, självklart närvaro på alla lektioner, åtta simpass, två styrkepass en tävlingsdag OCH ett socialt liv?! Superfrida vågar jag kalla mig själv!), så jag överlever nog den här veckan också.
Förra veckan var det tredje och sista gången vi simmade 3*(10*100) på måndagsmorgonen, så imorse var det lite spännande vad passet skulle vara. 15*200 blev det. Djup suck från alla i laget. Men vi klarade det och de flesta tyckte att det var lättare och roligare än 100ingarna. Vi simmade 6 st på 2.50; sammansatt, 5 st på 2.40 med paddlar och 4 st på 2.30 med paddlar och fenor. Okej gick det och det var faktiskt rätt kul.
Ibland när jag gör något jobbigt låtsas jag att jag är någon annan, ofta folk som jag gick på simgymnasiet med. T.ex. brukar jag ofta tänka att jag är Anna (som springer en mil med blödande skavsår, i samma skor som skavsåren kom ifrån) hon klarar allt hur ont det än gör. En annan idol är Erika, jag låtsades att jag var hon när vi simmade 15*300 för ett par veckor sedan, en gnet utan att det verkar störa henne liksom. När vi körde knäböj på Payne's kommando för ett tag sen, ja då tänkte jag att jag var Jens som vandrade upp för Table Mountain i Kapstaden; ett helt lugnt ansiktsuttryck, fokus på andning och bara användandes av de muskler som behövdes. Idag på 200ingarna, då var jag nog Anton, slungade fram armarna och tryckte ned huvudet i vattnet.
Ja, jag tänker mycket när jag simmar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar