Extas

På dagens simpass blev jag påmind om varför jag simmar. Eller rent av varför jag lever, så härligt var det!

Men först... igår simmade vi 6*200 max från pall start 8.00. Ja, det gick väl okej, jag var sjukt nervös innan, men överlevde inom tidsspannet som var vår måltid (alltså, inte mat, utan den tid vi hade som mål...).

Efter det körde vi ett styrkepass, 160 i knäböj (4 reps)! Det blir bättre och bättre!

Sen vet jag inte om det var för att jag äntligen fick skriva mitt midterm i Kultur & Arkitektur, om det var för att vi hade så attans kul på basketeventet (vi har tydligen två ruskigt bra basketlag på skolan och igår var det en slags öppningskväll för den här säsongen. Gratis mini-basketbollar, t-shirtar, mat och tävlingar!) eller för att jag åt en fet ostpizza igår. MEN, jag är återigen fylld med energi! Så mycket att jag kan hoppa runt hela tiden, allt är jätteskoj!

Dagens pass började dock inte så bra, efter två verbala utbrott på en irriterande tjej bytte jag bana. Men sen började huvudserien, 15*300 s. 3.30 och OJ, vad härligt det var! Jag simmade och simmade och det var underbart! Det gick så bra och jag var i extas! Jag hittade en underbar känsla där jag köttade, men samtidigt var det värsta meditationen, så himla coolt. På den sista fick jag en låt på hjärnan "I don't know what it is, that make me feel like this, I don't know who you are, but you must be some kind of superstar" och när jag kom i mål visade klockan (som bara visar minuter och sekunder) 13:37. Ja, jag kanske överdriver, men, nä, inget kan ta ifrån mig den lycka jag känner just nu. Frisk-Kropp-Själ: 5-5-5.

Och saken blir inte sämre när solen går upp på en molnfri himmel under morgonpasset.