tisdag 9 april 2013

Rädd att misslyckas

Det känns i kroppen att vi hade ett par veckors toppning och sen två veckors ledigt - det tar nämligen lång tid för min kropp att återhämta sig. Jag känner mig inte alls lika stark och pigg inför varje pass nu efter uppstarten igen, och tränarna packar på oss rätt rejäla pass nu. Nästa helg är det tävling och de vill få in så mycket som möjligt innan dess. Igår simmade vi två rejäla pass med olika slags fart under båda, imorse körde vi en timme hård styrka så när jag kom till simträningen efteråt så var jag redan trött. 5*200+7*150+9*100, allt hårt, och mycket "stroke" (helst fjäril för min del, men det blev ryggsim på slutet), stod på passet idag och jag fick panik för jag kände att det finns inte en chans att jag skulle klara det. Så efter två 150or (100 fr acc+50 fj hårt) så fick jag en av de där riktigt obehagliga ångest/panik-grejerna igen då jag börjar hyperventilera. Jag kände att jag inte skulle orka allt och att jag var sjukt rädd för att simma dåligt. Så 2 minuters peptalk med Lara och sen körde jag igen, men gav upp tanken på att försöka simma 800 m fjäril hårt. Idag var inte rätta dagen för det. Men det blev rätt bra ändå tillslut, ju kortare distanserna blev desto bättre simmade jag, och jag lyckades bli trött av hårt ryggsim också, så det var bra.

Man klarar ca 3 gånger så mycket som ens mamma tror. Ungefär dubbelt så mycket som man själv tror. Och ungefär lika mycket som tränarna säger åt en. 

Jag hatar när tränarna har rätt och när man är klar med passet och de säger "men det där klarade du ju fin-fint"... Det jag tar med mig från dagens träning är nog det som Lara sa till mig, att allt de frågar efter är 100 %. Om 100 % idag "looks like shit" och det går långsamt, så gör det inte något, så länge man alltid försöker göra sitt bästa. Heja.

Och så är jag lite allmänt sur för att de har börjat grotta i min teknik. Lara säger att jag ska ta låååånga tag och så säger de att jag ska börja med understa armen efter frånskjutet, istället för den översta som jag gör nu. Just det HATAR jag att höra, för jag tror jag har ändrat vilken arm jag börjar med ca två miljoner gånger och lagt ned tusen miljarder timmar på att få det att kännas bra. Men nu börjar jag då alltså om på noll med det och det är SÅ TRÅKIGT.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar