Om man är tillräckligt sur får man alltid som man vill

I fredags morse simmade vi pace 50or, 24*50 på 1.10, 2 pace och 1 lös. Sen körde vi en halvtimme mage med simhopparna. Det är superkul att göra det och jag tror att vi ska göra det 2 gånger i veckan den här terminen ut iaf. Äntligen har jag träningsvärk i magen!

På fredag eftermiddag började det regna helt hysteriskt men tränarna tyckte ändå att det var en STRÅLANDE idé att simma 6*150 VO2-max. Min absoluta hatserie. Jag har haft en rätt trög vecka på simfronten och jag fattar inte hur de tänkte när de bestämde sig för det, för ingen var ju direkt fräsch i kroppen efter morgonen. Jag med världens mest uppenbara kroppsspråk protesterade vilt på mitt riktigt suriga sätt och så frågade jag om vi inte kunde göra serien på lördag morgon istället - vilket var planen från början. Nä, då ska vi ha Beach practice så det går inte. OKEJDÅ. Så började vi simma och efter EN 150a så gick åsklarmet och vi fick inte simma mer. Ha! Man får alltid som man vill om man är sur.

Igår morse, beach practice. Gick inge bra heller! Först gjorde vi alla asjobbiga övningar i sanden och sen skulle vi springa idioten vid livvaktstornen och jag sprintade supersnabbt på första och sen när jag fortsatte springa fick jag feta andningsattacken, eller hur man säger. Kunde inte andas och det började tjuta i luftrören. "Astma" sa någon dum tränare. Nä, sa jag. Jag vägrar ha astma, jag tror inte på det. Jag glömde nog bara bort att andas när jag sprintade.

Lara har efterlyst den vanliga positiva Frida, för hon har inte varit här i veckan. Så idag är min sista sura dag och imorgon, då minsann ska jag vara SÅ HIMLA GLAD OCH POSITIV.



Vi städade vårt omklädningsrum igår och gjorde nya skyltar, här är min :) Läskigt att det står JUNIOR nu!! Halvvägs!




Och här är en liten klick av laget från träningen igår