Den där simmarkroppen alltså

Idag gick jag till equipment-rummet för att kolla statusen på min träningsoverallsjacka som skulle beställas, den var här och nu ska de bara sätta dit en logga på den. Passade även på att byta mina byxor som var alldeles för stora. Så nu har jag ett par byxor i S och kommer få en jacka i L. Byxorna släpar fortfarande i marken och jag är rädd att jackan ändå kommer vara tajt. Den där simmarkroppen alltså.

Min lagkompis Iwona från Polen har dragits med förkylning och halsont i två veckor, förra veckan började hon också klaga på smärtor i bröstet. Men tränarna har inte velat att hon ska gå till varken trainers (märk skillnaden på tränare och trainers = tränare och sjukgymnaster/medicinfolk) eller till läkare, så hon har hållt tyst och simmat. Igår hade hon 38 graders feber så idag gick hon till läkaren, och hade i alla fall öroninflammation, de misstänkte att hon också haft halsfluss. Så hon fick 10 dagar penicillin, Oliver tycker fortfarande att det är bullshit med antibiotika ("det går över av sig självt") och de tycker fortfarande att Iwona ska simma, även om det luktar lite hjärtmuskelinflammation efter att ha gjort lite research på Wikipedia. Den där simmarkroppen alltså, den ska man lyssna på. Jag tror att man rätt lätt känner när något är fel på riktigt, och då ska man vara försiktig. Det har jag lärt mig den hårda vägen efter div hjärnskakningar etc.

Imorse simmade vi Jonnas favoritserie, 30*100 (10 ss på 1,25 + 10 pa på 1.20 + 10 pa+fen på 1.15). Det gick bra; vi simmade snabbt och blev galet trötta. På eftermiddagen dock, var alla i ett slags mentalt vakuum. Den serien där på den där simmarkroppen alltså.

Men vad fantastisk den är, den där simmarkroppen alltså. Jag avslutade dagen med att simma en 400ing fjäril med antipaddlar. Fy fan.