Insåg också att nu har jag varit här i en vecka, vilket är helt galet! Jag tycker det känns som en månad, minst! Och med tanke på hur många inlägg jag skrivit här så borde det vara en månad...
Idag var träningen valfri, tränarna fick inte ens vara där för det finns regler från NCAA om antal timmar osv. Av närmare 60 simmare, var vi fyra där... Jag känner mig lite som Ida Sandin när hon började på Simgymnasiet (källa J. Fridorff); att jag inte riktigt passar in, för jag vill ju träna!! Vi fyra som var på träningen var jag, svenska Jonna, en senior som heter Liz och så världens coolaste tjej Miranda. Miranda är kortväxt och var med i Paralympics i Peking. Hon är, som jag, freshman och hon är hur snäll och cool som helst! Hon är världens kämpe och simmar våra pass; jag och Jonna är väldigt imponerade. Det är kul att träna med henne för hon går verkligen in för det, för nästa år vill hon simma Paralympics igen! :)
Nu ska jag försöka kontakta lite folk där hemma via Skype och Facetime, min roomie sover (för klockan är bara 9.30) så jag får väl vandra iväg med datorn... Sen ska jag och Miranda käka brunch i kafeterian som öppnar klockan 11 och så ska vi cykla till stranden, för himlen är molnfri!!
Irene har förresten dragit förbi, det galna regnet som kom i torsdags var som tur är allt vi fick.
(SM-silvret från i somras)
Mitt i all hemlängtan så tvingar jag mig själv att fundera på vad jag hellre gjort än det jag just gett mig in på. Och jag kommer aldrig på något svar, det här är ju det jag drömt om.
Idag nådde längtan vågen Plogstigen. Den slog till som en tsunami. Det osannolikt tomt här hemma utan dig. Samtidigt är jag överlycklig för att du får göra det du drömt om. Jag måste boka en biljett snart! Kram till dig:)
SvaraRadera